Hej ni läsare som fortfarande kikar in här dagligen. Ni vet väl att jag bloggar på en ny adress? Hos Finest? http://finest.se/jenn hittar ni mig alltså numera på. Råkar även vara toppbloggare där om man nu tycker det är coolt.
Klicka HÄR för att komma till min nya Finest-blogg.
Och glöm inte bort att lägga till min nya blogg på Bloglovin. Det gör ni HÄR.
2011 var utan tvekan året då jag växte mer än någonsin som person. Jag fann en trygghet i mig själv och lärde mig att stå på egna ben, samt att sova ensam i ett hus/lägenhet. 2010 var ett galet år med många upp och ned gångar, medan 2011 har kilat stadigt uppåt på den kurvan.
I januari lämnade jag sorgset Gällivare efter julen, men när vi nÃ¥dde sommaren sÃ¥ kände jag inte av ett uns av hemlängtan. I februari flyttade jag ”hemifrÃ¥n” pÃ¥ riktigt efter att ha bott inneboende, och jag fick inreda min egna lägenhet, typ. Hade till och med sÃ¥dan tur att jag inte behövde sova ensam den alldeles första natten, dejtade en gentleman som kom över med libanesisk mat och hjälpte mig att packa upp, och ja, sov över.
Skulle kunna visa er 1000 bilder frÃ¥n hela Ã¥ret, men plockar nÃ¥gra random bara som ändÃ¥ symboliserar Ã¥ret lite överlag.Â
VÃ¥rterminen var en underbar period i Jönköping! Vi blev tightare och tightare i vÃ¥rt gäng och hade sjukt kul tillsammans. Festade var och varannan helg och hade en fantastisk valborgshelg i Lund! Jag dejtade ocksÃ¥ nÃ¥gra killar, som visserligen inte var mer än grodor, men det var rätt kul ändÃ¥. TvÃ¥ stycken som kom frÃ¥n västkusten, vad mer kan jag begära egentligen? Haha. Samt en kille via en ”mÃ¥nadens singel artikel”, sÃ¥ random, sÃ¥ kul. Men det klickade inte där heller. Och ja, jag är ganska glad att jag är singel just nu, fine by me.
Det var ocksÃ¥ massor av projekt under vÃ¥ren, Spring Inspiration ’11, satte igÃ¥ng med VILJA-projektet, var lite politiskt engagerad och sÃ¥ vidare. Samt endel extrajobbande, spikade dessutom alla mina kurser sÃ¥ det var bra jobbat! Vilken intensiv period det mÃ¥ste ha varit nu när jag ser tillbaka pÃ¥ det.
När jag kom hem till Norrland över sommaren insåg jag lite att, shit, jag har verkligen förändrats. Jag såg på staden, midnattssolen och naturen med nya ögon. Jag älskade det! Jag jobbade och fattade inte hur jag sommaren året innan kunde festa till fyra på morgonen för att börja jobbet klockan sju? Tyckte i och för sig inte att partylivet där uppe var lika roligt heller längre, kanske. Hade några galna utekvällar i Gällivare och vid kusten också visserligen.
Hösten har gÃ¥tt snabbt, den har bestÃ¥tt mycket av förberedelser inför den kommande vÃ¥ren och vart jag befinner mig just nu, i Kanada. Men det har ocksÃ¥ varit en rolig period. Vi hade en sjukt bra inspark dÃ¥ vi var faddrar och träffade massor av nya fina nollor. Jag var ocksÃ¥ hem en sväng till Norrland, hemlängtan dök plötsligt upp och jag botade den med nÃ¥gra fina dagar hemma och en vild utekväll. Hade dessutom en ytterst annorlunda ”dejt-upplevelse”, berättade jag om den? Cykelkillen? Jag minns inte. Det kan ha varit Ã¥rets mest random och roligaste. Synd att det inte var min prins, den historian hade varit sÃ¥ fin, perfekt att berätta under bröllopet liksom. Nej, jag träffade inte min prins under 2011 och jag tror att jag kanske kommer träffa honom först Ã¥r 2014, jag tror det.
Anyway, jag är sÃ¥ glad och tacksam över hela 2011, alla fina vänner jag har fÃ¥tt chansen att knyta starka band till, alla erfarenheter och äventyr, sÃ¥ mycket jag lärt mig och sÃ¥ roligt jag haft, sÃ¥ bra som jag har mÃ¥tt, sÃ¥ lite olycka jag har fÃ¥tt stÃ¥ ut med och hur bra jag faktiskt haft det – tacksam till mÃ¥nen och tillbaka!
2011 har gett mig så mycket och jag är övertygad om att 2012 kommer ge mig ännu mer med alla resor och äventyr!
Glöm inte bort att lägga till min nya blogg på bloglovin,
det kan ni göraHÄR.Â
http://finest.se/jenn är alltså min nya adress som ni hädanefter kommer kunna följa mig på. En vanlig tjej som är ute och upptäcker världen och delar med sig av sina äventyr, kort och gott.
Ã…ret lider mot sitt slut och jag avslutar även ett innehÃ¥llsrikt och betydelsefullt kapitel i mitt liv. Därmed sÃ¥ gör jag även lite av en nystart med att börja blogga pÃ¥ Finest! Har bloggat här sedan maj och nu gÃ¥r jag alltsÃ¥ över till att blogga som ”Toppbloggare” pÃ¥ Finest.se! Den här bloggen kommer ligga kvar med sin historia och jag kommer även göra ett sammanfattning av Ã¥ret som gÃ¥tt här, men annars sÃ¥ blir det ett avslut.
Men mina framtida äventyr kommer ni kunna följa pÃ¥ – http://finest.se/jenn
Det nya kapitlet i mitt liv är alltså ett 2012 med två utlandsterminer. Först ut Kanada och i vår får jag veta om det möjligtvis blir Nya Zealand eller Australien till hösten. Jag har inte förstått det ännu, att jag äntligen ska få utforska och upptäcka nya delar av världen!
Min nya blogg kommer vara lika mycket jag som innan, lite om att finna ”lyckan” i livet, vara nöjd med och tro pÃ¥ sig själv och vÃ¥ga följa sina drömmar. Samtidigt som ni ska fÃ¥ följa med pÃ¥ mina spännande äventyr världen över och genom livet som ung, studerande singelkvinna!
SÃ¥ välkomna till min nya blogg HÄR. Glöm inte att lägga till den pÃ¥ Bloglovin här.Â
Åh! Kan inte beskriva känslan av att stiga ut på norrländsk mark och andas in den kyliga, friska luften. Mmmm! Massor av gosig snö och åtta minusgrader. Och att komma hem känns som att man aldrig varit borta, i huset i alla fall, allt är sig likt. Och vännerna är sig lika, det gillar jag!
Såhär ser vår flygplats ut! Sveriges minsta?
Apropå snö så blev jag sjukt sugen när jag såg denna annonsen! En resa i gummibåt vid Svalbard, se isbjörnar och grejer. Så ballt! När jag sparat ihop mina första 29000 ska jag göra det! Innan 2015 kanske?
Alltså det här med pojkvän är väl lite överflödigt ändå? Se så smidigt det är med mitt substitut, bara att trycka ner i handbagaget. Mycket gosigare och lenare dessutom. Nej okej, kanske jag hellre hade valt en manligare modell med rivig skäggstubb, OM jag hade fått välja alltså. Nu fungerar det ju inte riktigt så och i dagsläget sover jag helst kramandes om min lilla Theodor! (Bukowskis namn på honom ja, jag brukar bara kalla honom Nallis.) När Mr Prins dyker upp får han nog ta plats på hyllan, han är ju väldigt söt ändå.
…man mÃ¥ste ju försöka hÃ¥lla balansen i Ã¥lder uppe! Pensionärsgrejer VS nallebjörnar, typ. DÃ¥ hamnar jag kanske pÃ¥ 19 Ã¥r trots allt?
Vi orkar sÃ¥ mycket mer än vi tror. Det blev särskilt tydligt när jag stod och packade och städade till klockan fem i morse och insÃ¥g att – tvÃ¥ timmars sömn, det är allt du hinner med Jennifer.
Detta efter en tuff period med alldeles för lite sömn. Totallt utmattad hoppade jag på bussen och är nu på väg mot Sthlm. Har knappt fattat att jag lämnat Jkpg för ett år nu, jag kommer hälsa på där till sommaren i och för sig. Grät några tårar när jag vi sa hejdå igår. Människorna jag träffat under dessa 1.5 åren är helt otroliga. Tänk er en miljö där alla andas entreprenörskap och intresse för andra länder och kulturer! Jag har lärt mig så mycket under den här tiden och utvecklats som människa. För att inte tala om hur fina de är som vänner alla dessa människorna!
Usch jag låter alldeles för klyschig nu. Anyway, södra Sverige är vitt men jag längtar tills jag landar i det äkta vinterlandskapet i kväll! Längtar också till att få komma hem och träffa min underbara familj och fina vänner!
Förresten, i veckan kommer det hända nÃ¥got spännande här pÃ¥ bloggen! To be continued…
Puss och kram pÃ¥ er, frÃ¥n en väldigt trött men ”nedvarvad” Jennifer!
Inte bara våra hjärtan sjunger sånger av lycka idag. Och inte bara våra själar dansar och gör små piruetter till de ljuva tonerna. Himlen nynnar på den sång solen formar när den med sin stillsamma dans rör sig över hustaken och ner bakom horisonten. Så vackert. Vinden är inte inom räckhåll och allting är så lugnt och stilla. Nästan. Förutom de ambulanser och brandbilar som rusar förbi. Förutom den hellikopter som snurrar över oss och ser ut att leta efter något, kanske någon. Hemskheter och sorg lurar bakom många hörn. Vi vet aldrig när de dyker upp. Vi vet aldrig om det kanske är nästa hörn som ruvar på sådant vi inte vill uppleva.
Jag tror att när livet ger oss tillfällen av glädje sÃ¥ ska vi suga Ã¥t oss av det sÃ¥ mycket som möjligt. Men jag kan inte hjälpa att jag fasar för framtiden. Mina tankar kan inte lÃ¥ta bli att tänka ”Om livet är sÃ¥här fint idag, kan det verkligen hÃ¥lla i sig? Hur ska det kunna bli bättre?”. Jag är rädd för att mÃ¥ bra, rädd för att vara sÃ¥ lycklig att jag spricker. När ska min dos av olycka drabba mig i livet? Eller har den redan gjort det? Och egentligen sÃ¥ spelar det ju ingen roll, hemskheterna kommer inte bli lättare för att jag hÃ¥ller inne pÃ¥ min glädje, eller hur? Jag är nog bara rädd att Gud ska hugga mig i ryggen om jag gÃ¥r runt och är alldeles för glad, typ ”Ha! Tro inte att livet är sÃ¥där underbart jämt!”
Jag ska verkligem jobba bort de här tankarna. Men jag tror de finns där för att han har gjort sÃ¥ en gÃ¥ng förut, Gud alltsÃ¥, huggit mig i ryggen. Sist jag skrev ”livet kan nog inte bli bättre än sÃ¥här” sÃ¥ högg han visserligen inte mig i ryggen, han gav mig snarare en rejäl käftsmäll. Men han kanske lugnade ner sig lite när jag talade om att ”hey, jag fattar poängen!”. Kanske han gett mig den dos av perspektiv pÃ¥ livet som är nyttig för alla människor.
I vilket fall så mår jag inte bättre av att grubbla över framtiden. Så nu lyssnar jag till mitt hjärtas sång och låter ödet sköta sitt, samtidigt som jag hoppas det vill dansa hand i hand med mina drömmar!
Nu har jag nästan andats ut… Har bara allt i lägenheten att fixa och skola att söka innan jag kan andas ut helt, men JULLOV HAR JAG I VARJE FALL. Tentan i morse var fasen lite knepig alltsÃ¥. Men om jag fÃ¥r gissa, sÃ¥ tror jag att jag klarar den. Och om jag failade sÃ¥ är jag ok med det ocksÃ¥. Jag har avverkat HALVA vägen till min kandidatexamen i företagsekonomi nu (vare sig jag fÃ¥r omtenta eller ej, tycker jag!). HUR BALLT? ASBALLT
Roligast under tentan: 1. Tjejens mobil som ringde, tre gånger? Varav hon reagerade två av dem. 2. Killen bredvid mig som la sig ner och sov och satte igång efter halva tiden. 3. Att jag gjorde två små lappar och lottade vilket alternativ jag skulle välja på en av frågorna, (ja, jag är ju ett praktexempel på tur i spel, otur i kärlek!).
Nu måste jag rusa. Ska och äta lunch med mina fina, fina flickor!
Herregud, vill aldrig säga hejdå till dem.
Godmorgon vänner. Jag vill att ni ska få lyssna på en fin låt idag! Vad jag älskar mest är meningen som är fetstilt här nedan. Egentligen älskar jag hela låten, efter att ha upptäckt den alldeles nyss.
I övrigt så somnade jag vid tvåtiden i natt och studsade upp 06.00 i morses. Kom hem från skolan 23.22(!) igår, städade en timma, somnade och vaknade av grannen. Jag vaknar aldrig av sådant annars. Tror att hela jag är på helspänn och aningen stressad av allt som kretsar i mitt liv just nu. Men jag är lycklig i hjärtat och känner mig taggad för tentan i morgon! Så livet är bra after all. Trevlig 4:e advent på er. ♥
Once in your life you’ll find her Someone who turns your heart around And next thing you know You’re closin’ down the town
Wake up and she’s still with you Even though you left her way across town You’re wonderin’ to yourself Hey what’ve I found
When you get caught between the moon and New York City I know it’s crazy but it’s true If you get caught between the moon and New York City The best that you can do (the best that you can do) The best that you can do is fall in love
Arthur he does what he pleases All of his life his master’s toys And deep in his heart He’s just he’s just a boy Livin’ his life one day at a time He’s showing himself a really good time He’s laughin’ about the way They want him to be
Under dessa perioder av tentaplugg är jag särskild glad och tacksam över en sak. Kan ni gissa vad? Ja, ni gissade rätt. Mina vänner. Att vara omgiven av sÃ¥ fina människor, finns det nÃ¥got finare? Sanningen är att det nog alltid har varit sÃ¥, eller inte alltid, men frÃ¥n och med Ã¥rskurs 7 har jag omgivit mig av människor som fÃ¥tt mig att mÃ¥ sÃ¥ bra! Jag grät när vi gick ut nian och gänget vi var dÃ¥ skildes Ã¥t och det var sorgligt att ta studenten pÃ¥ ett sätt. Men, livet har visat mig att vart vi än är, vad vi än gör, sÃ¥ tyr vi oss till vÃ¥ra jämlikar – som faktiskt finns lite varstans i världen! Jag kom till Jönköping, utan trygghet och utan nÃ¥gon som var självklar. Nu sitter jag här med flertalet fantastiska vänner vid min sida, än en gÃ¥ng. Och jag undrar igen, hur ska jag klara mig utan de här människorna? Men det gör vi, vi klarar oss, vi överlever. Och är de vänner som jag vill ha vid min sida, sÃ¥ kommer de finnas kvar vid min sida även om nÃ¥gra Ã¥r. Det är väl snarare sjukt bra att gÃ¥ igenom olika stadier i livet och emellanÃ¥t sÃ¥ sÃ¥llas människor ut, människor som du kanske inte passade sÃ¥ bra ihop med som du trodde. Och kvar finns bara de allra bästa! Jag ska försöka att inte grÃ¥ta pÃ¥ mÃ¥ndag, men jag kan inte lova att det gÃ¥r, även om jag vet, jag vet att vi snart ses igen. Och jag vill faktiskt hellre att vi upptäcker världen pÃ¥ olika hÃ¥ll, än att tillsammans stanna här för alltid.
Tentan gick nog vägen som jag sa när pappa ringde efterÃ¥t. ”Gick nog vägen”, kände mig som 40+ när orden kom ur min mun. Men sÃ¥ är jag ju klok som en 40+ ocksÃ¥ (http://www.snackasnyggt.se/blog/?p=1643135) haha. Skämt Ã¥sido.
Har pluggat lite i kväll. Men ocksÃ¥ fastnat i ett snabbt löpande Twitter-flöde, som innehöll mÃ¥nga intressanta och häpnadsväckande diskussioner. Jag chockeras fortfarande över vad människor slänger ur sig pÃ¥ Twitter. Hur naket det är pÃ¥ nÃ¥got vis. Fascinerande. Mest intressant var nog diskussionen om alkohol som fortlöpte. Jag ogillar starkt den alkohol-kultur som sprider sig över vÃ¥rt land idag och har gjort i mÃ¥nga Ã¥r. ÄndÃ¥ är jag en del av den, mer eller mindre. Jag skulle inte önska nÃ¥gon en magpumpning pÃ¥ grund av hembränt, särskilt inte vid 13 Ã¥rs Ã¥lder. Inte heller skulle jag önska nÃ¥gon 13-Ã¥ring att fÃ¥ se sin vän i ett sÃ¥dant tillstÃ¥nd. Hembränt är kanske inte den optimala formen av alkohol överhuvudtaget, men fortfarande, alkohol är ett gift. Och det är en sÃ¥ stor del av vÃ¥ra liv och sätten vi umgÃ¥s pÃ¥. Samtidigt som det är en en skrämmande stor grund för flertalet brott, misshandlar, skador och ja, dödsfall. Även om det inte alltid gÃ¥r sÃ¥ lÃ¥ngt, sÃ¥ vem har inte gjort nÃ¥got galet, dumt eller fel i alkoholens rus?Â
Jag undrar bara, är det värt det den glädjen det ger oss, all den misär som blir konsekvenserna för allt för många?
Vad som mer gör lite ont inom mig, är att se någon som som är så fruktansvärt missnöjd med sig själv. Med sitt utseende. En jättesöt tjej som inte är värt något alls i sina egna ögon. Det är också då jag inser, vad många det måste vara som går runt och tänker dessa tankar. Vad många flickor det måste finnas som mår dåligt över sin spegelbild under de flesta av dygnets timmar. När ska de komma till insikt att det inte är värt det? Att livet är så mycket mer och att älska sig själv, hela sig själv, är det vackraste, bästa, mest värdefulla man kan göra?
Jag vill göra studier om alkohol bland unga och vuxna. Undersöka, ta fram material och sedan föreläsa och undervisa i vad det är vi i egentligen gör. Vad som är festernas och skrattens baksida. Och så vill jag ta hem alla de där flickorna. Ta fram de bästa motivations- och pepp-teknikerna jag kan hitta och ägna timmar åt att kanske någonstans, lyckas med att få dem att förstå. Förstå vad livet är och vad vi gör här.
Jag tror ärligt talat att jag aldrig har haft sÃ¥här mÃ¥nga olika tankar i mitt huvud samtidigt. Det är nutid och framtid i en salig röra, Gällivare, N.Y., Kanada och även höstens resmÃ¥l, to do´s med plugg och städning, samt lite annat som dyker upp. Det fungerar inte riktigt att ta en sak i taget… Give me a break?  Nej, det är roligt ocksÃ¥. Mycket kul pÃ¥ gÃ¥ng. Längtar sÃ¥ efter alla hemma, samtidigt som det gör ont i hela mig att lämna mina fina vänner här i Jönköping. Och Kanada känns fortfarande overkligt, lite grann i alla fall.
Nu ska jag spatsera till skolan för tentan och som kvällen ser ut tänker jag fortsätta med nästa kurs, önsketänkande åtminstone. Får se vad jag orkar.
Trevlig helg på er, hoppas er blir mer njutbar än vad min kommer vara! ♥
Jag har tenta i morgon. Jag brukade vara lite nervös, liksom spänd inför tentorna. Rädslan över att inte ha pluggat tillräckligt. Rädslan över att misslyckas. Men jag tror den rädslan minskar lite för varje tenta jag gör. Kanske lite i takt med att självkänslan och självförtroendet byggts upp? Visst är det naturligt att känna sig lite osäker inför olika prestationer, men jag brukar tänka – vad är det värsta som kan hända? Just det, en omtenta, det är inte hela världen. Faktiskt. Även om jag aldrig haft en omtenta sÃ¥ lovar jag att om jag fÃ¥r en, sÃ¥ kan jag ändÃ¥ nÃ¥ alla de där drömmarna jag har, och det är vad som är det viktiga!
Jag kommer att skriva en bok! Och kanske till och med ha min egna talkshow.Â
Emma skrev om det i vår peppkompaniet-blogg i kväll också.
Om att det löser sig och att man ska vÃ¥ga drömma. Läs här.Â
Oj, såg nu att jag hade besöksrekord i min blogg igår! Gissar att läsare hittat hit från Elaines blogg? Det var till och med ett rekord högre än den gången i somras som Blondinbella länkade till min blogg, haha. Jättetrevligt med nya läsare i vilket fall! Om ni undrar över något så tveka inte att fråga antingen i en kommentar eller på min mail jennifersandstrom@hotmail.com. Ni är välkomna att följa med på resan mot min drömmar och nu härnäst min vårtermin med studier i Kanada! Till hösten kommer jag också plugga utomlands i ett annat, ännu obestämt land.
Såhär glad är jag oftast! (så länge jag får som jag vill och inte går runt hungrig )
IgÃ¥r började jag försöka fÃ¥ ordning pÃ¥ packningen inför Kanada! Rensade bland skor och kläder, tvättade, bar upp pÃ¥ vinden och sÃ¥ vidare. Ska ta med mig minimalt med kläder eftersom vi ska vara i New York en vecka, shoppingen där är ju to die for…
Här nedan är alla skor som fÃ¥r stanna hemma! Med mig fÃ¥r endast Hunter-stövlar, 2 boots, springskor, kängor och tygskor följa med. Det kanske är för mycket? SvÃ¥rt att packa för en sÃ¥ lÃ¥ng tid… Som jag sa till mina vänner ”jag tänker iaf inte ta med ballerina skor”, varpÃ¥ de svarar ”nej vad skulle du med det till?”. Det kommer ju inte vara sommar där borta direkt, haha.
Som ni ser var det en enda röra här igÃ¥r, det är det fortfarande. Höll pÃ¥ hela kvällen igÃ¥r fram till midnatt och försov mig tvÃ¥ timmar i morse! (min kropp vet när jag behöver sömn och den ser till att jag fÃ¥r det ocksÃ¥…) Missade min tid för vaccin och en plugg-timma. Men fick komma till Medicirk kliniken i alla fall, trots att jag var en timma sen, de är sÃ¥ bra och gulliga där! Mycket bättre än vanlig vÃ¥rdcentral.
Nu mina vänner mÃ¥ste här pluggas. Management accounting tenta i morgon, kommer gÃ¥ galant! Strategi-tenta pÃ¥ mÃ¥ndag, känns lite klurigare… Puss och kram pÃ¥ er!
Hej fina ni! Jag har precis lagt mig i sängen men jag mÃ¥ste bara berätta… Gick som vanligt in pÃ¥ Elaine Eksvärds blogg i kväll och möttes till min förvÃ¥ning av ett inlägg om mig. Blev sÃ¥ chockad och glad! Jag älskar Elaines blogg och den inspiration och positiva energi hon sprider. Vilken ära att fÃ¥ ett helt inlägg tillägnat sig med sÃ¥ fina ord!
Hon har rätt i det hon skriver, jag har inte träffat min prins, inte än. Men jag vet att jag kommer göra det, en vacker dag sÃ¥ möts vi. Tills dess tycker Elaine att det skulle vara kul att fÃ¥ höra om mina kärleksäventyr och romanser… Haha. Ja, sÃ¥dant hÃ¥ller jag hyfsat avskilt frÃ¥n bloggen och mer privat. Men visst har jag mycket jag skulle kunna dela med mig av, historier i det förfluta sÃ¥ att säga. Utöver mÃ¥nadens singel i en tidning och deltagande i fredagsflörten sÃ¥… Lyckade och misslyckade dejter, fina killar och hemska killar, diskreta pussar pÃ¥ krogen och romantiska pussar vid en strandkant… Det kanske ni fÃ¥r höra mer om allt eftersom!
Nu ska jag hoppa av spikmattan och somna så gott! Tror mina lyckokänslor kan lyckas hålla mardrömmar och dålig sömn borta. Puss och kram!
Har haft en väldigt improduktivt dag idag. Var dock ko-lugn över det at first. Tills massor av annat dök upp. Upptäckte världens misstag jag råkat göra, så oansvarigt att jag vägrar berätta det ens. Tror det försatte mig i ett lite chockartat tillstånd. Och nu snurrar bara tusentals tankar i mitt huvud, tillsammans med en trötthet som aldrig ger sig (och den jävla förkylningen som inte heller ger sig). Drömde 3 mardrömmar under en timma igår kväll innan jag fick somna för natten, 02.00. På en vecka ska jag söka utlandsstudier för hösten, göra 2 tentor, packa allt för Kanada, städa hela min lägenhet, samt göra allt det där andra som alla dessa saker innefattar. På EN VECKA.
Stressen har urartat i världshistoriens sämsta hy. Fyyy. Skulle behöva läggas in på rehab ett par veckor. Främst behöver jag sömn. Får försöka få någon form av rätsida över allting under morgondagen.
Förlåt för ett jag-är-så-less inlägg. Hoppas ni mår bättre!
Norrlänning, önskade Göteborg men nöjde sig med Jönköping. Pluggar International Management på JIBS och lever studentlivet med fest, skratt, billig mat och tentaplugg. Utforskar Kanada under vårterminen och ett annat ännu obestämt land under höstterminen. Drömmer om massor, tror på sig själv och somnar med lavendel under kudden. Tycker om familj, vänner, att få skapa, träna, inspireras & inspirera, resa och träffa nya människor.
Kontakt: jennifersandstrom@hotmail.com